Fingtic's

Jag vaknade på morgonen med ett lyckorus i magen. Det var julafton. JULAFTON!

   Jag flög upp ur sängen som ett skott och slängde på mig mjukiskläder, sms:ade Tony och Leah god jul och gick ut till köket. Mamma hade förberett världens största frukost, och till min glada överraskning såg jag att Miles hade hjälpt henne.

   Det fanns pannkakor, bacon, ägg, te, kaffe, kakor, nybakad bröd, gröt, flingor, you namne it! De måste ha varit uppe i flera timmar.

   Jag såg lyckligt på Miles, där han plockade fram det sista och önskade mig en god jul. De senaste två åren hade han varit något annan. Någon arg, sur och elak. Nu hade han kommit tillbaka, min bror. Den brodern som skämtade ständigt, som hjälpte till där hemma utan att man behövde be om det, som retades med mig, som var vänlig. Visserligen skrek han fortfarande på nätterna, men på dagarna sken hans leende.

   Vi åt tills vi storknade, sedan öppnade vi julklapparna. Mamma började. Från mig fick hon choklad och från Miles, en skrivbok för sina egna recept. Den första julklapp hon fått från honom sen olyckan.

   Hon tackade oss båda hjärtligt och sedan var det min tur. Jag fick ett par nya örhängen av mamma, och av Miles fick jag Den Ultimata Punkboken. Jag skrek högt när jag såg titeln och kramade honom hårt medan han skrattade åt mig.

   Sedan var det Miles tur, och det var extra speciellt. Jag och mamma hade de senaste åren firat ensamma och gett varandra julklappar. Miles hade inte fått något. Visst hade vi köpt åt honom, men han hade kastat dem i soptunnan utan att öppna dem.

   Av mamma fick han en box med sitt favoritgodis, saltlakris. Av mig fick han tre cd skivor jag bränd själv, med soundtrack från tecknade filmer. Han blev riktigt glad över dem.

   Sedan gick vi ut och planerade att promenera till en snabbmatsrestaurang där vi skulle äta lunch. Tyvärr hade vi inte råd med något bättre, men vi var i alla fall tillsammans.

   Vi snurrade in oss i halsdukar och kappor och begav oss. Snön ramlade ner från himlen, allting glittrade och alla vi mötte hälsade oss god jul.

   Jag gjorde en snöboll av den lilla snön på marken och slungade iväg den på Miles, träffade förstås precis i ansiktet. Jag vek mig av skratt, tills han hämnades med att kasta en på mig med.

   Så var kriget igång. Mamma blev som skyddet, den man gömde sig bakom medan den andra höll en boll i handen och man själv var vapenlös. Vi cirkulerade mot varandra, kastade på varandra, skrattade och blev dyngsura. Precis som när vi var barn.