Miles: Epilog- Kära Pappa

Forever, Dropkick Murphys:  

Kära pappa.

   Jag skriver till dig utan att veta om du kommer att läsa det. Men jag vill tro det. Jag vill tro det, för jag vill tro att du då vet hur jag har det nu. Hur vi alla har det nu.

   När du dog, pappa, måste jag erkänna att jag inte tog det bra. Inte alls. Jag blev rädd för båtar och vatten, så pass mycket att det var jobbigt att bara duscha i början. Varje natt så återupplevde jag din död genom mardrömmar. Jag stod inte ut. Så jag började dricka, för jag märkte att om jag var full när jag somnade drömde jag inget. Och jag rökte också. Och stal lite saker.

   Förlåt, jag skäms verkligen över det där. Jag skäms över hur jag knuffade bort skolan, mamma och Elle. Hur arg jag var mot alla. Det var som att jag straffade hela världen för att du hade tagits ifrån mig.

   Men det löste sig, vill jag berätta redan nu. Mamma tog mig och Elle och flyttade till en liten by som heter Redleave. I en lägenhet med en lokal till undervåning, som mamma gjorde till sitt café. Du vet ju hur hon alltid hade pratat om det där caféet.

   Både jag och Elle hatade Redleave först. Men så fick Elle en bästis, Tony. Han är bög och jag tyckte att han var en riktig mes först. Men han har mer i sig än vad man först tror, och idag är han en god vän till mig med.

   Elle blev ihop med en idiot som var ett riktigt arsle mot henne. Men det är lugnt, han är dumpad nu och jag har sett till att han aldrig kommer att störa igen. Oj, det där lät visst som om jag hade mördat honom.

   Jag fortsatte att vara ett rövhål, tills jag träffade en viss flicka. Hon heter Sofia. Du skulle älska henne, pappa. Hon är supersmart, omtänksam, rolig, och orädd för världen. Hon kan förstå mig på ett sätt som bara du kunde.

   Det var vissa problem med henne, först. Du förstår, hon var ihop med den här snobben som heter Emmanuel. Och hon trodde att hon var kär i honom, så hon ville inte lämna honom. Dessutom var hennes föräldrar emot mig, för att jag var av ”en lägre klass”.

   Men hon hittade sitt mod, och jag vill tro att det är tack vare mig. Hon hittade modet att inse vad hon kände och modet att stå upp mot sina föräldrar. Så jag fick henne tillslut.

   Emmanuel gick det väl bra för, tyvärr. Han går på Havard och har en ny flickvän. Hon är blond, och då syftar jag inte bara på hennes hårfärg. Hon är dotter till någon oljebolagsägare, och är den mest självupptagna människa jag någonsin sett. Perfect match, alltså.

   Men jag kan se hur Emmanuel sneglar mot oss när vi går förbi. Hur hans blick är längtansfull och samtidigt plågad när han ser på Sofia. Han inser väl hur underbar hon är tillslut. Försent. Jag tycker faktiskt lite synd om honom. Jag har ju varit i hans skor.

 

I Redleave hittade jag också min bästa vän, James. Han har tuppkam och spenderade mesta av sin tid åt att jobba så att hans småsyskon kunde få gå på college, vilket han inte hade kunnat själv. Han är också en helt otrolig graffitimålare.

   Mamma betalade honom för att måla på väggen i caféet, och det var liksom genom den som han blev upptäckt. Så nu jobbar han inte på den där fabriken längre, utan han försörjer sig som graffitimålare. Han målar väggar, rekvisita, offentliga utsmyckningar, allt som han får pengar för. Han är väl inte rik på det, men det ger en hel del mer pengar än hans förra jobb. Och han är mycket lyckligare.

   Och en till liten detalj angående James: Han är ihop med Elle. Jag vet, jag blev också upprörd när jag först fick höra det. Men nu gillar jag det. Han är det bästa för henne. Han är omtänksam, respektful, ansvarstagande och viktigast av allt: Han älskar henne. Och hon älskar honom.

   Jag kom in på Threeoscars, föresten. Det där colleget som du gick på? Jag går tredje året på astronomiprogrammet tillsammans med Sofia, och det är helt otroligt. Jag har lärt mig så mycket och jag är faktiskt bland de bästa i klassen. Det trodde du inte va? Eller det gjorde du väl. Du trodde alltid på mig.

   Pappa… Jag ska fria till henne. Så fort vi har gått ut, hittat en fast anställning och boende, ska jag fråga henne. Jag vet att hon kommer att säga ja. Och det kommer att bli den lyckligaste dagen i mitt liv.

   Jag måste gå snart. Vi ska åka till havet idag, jag, Sofia och gänget. Vi har hållit på i tre år med att försöka få mig att komma över min rädsla. Det går ganska bra. Det var väldigt jobbigt i början, men nu kan jag stå och titta på havet utan att bli yr. Och jag drömmer inte lika ofta längre.

   Jag vet att jag kommer att träffa dig en dag igen. Jag vet inte hur, jag bara känner det inom mig. Och då ska jag berätta allt. In i minsta detalj. Så att du inte känner att du har missat något. För så känns det inte för mig. Jag har insett nu att du aldrig riktigt försvann. Du fanns kvar, inom mig.

   Jag behövde bara leta lite för att hitta dig.

 

Jag lägger ner pennan och stirrar på orden. Sedan rullar jag ihop papperet och stoppar ner det i väskan, där den skulle ligga tills på söndag då vi skulle åka till Olympia.

    ”Är du klar, Miles?” frågar Sofia och skuttar otåligt vid dörren.

   ”Absolut.” säger jag, drar på mig läderjackan och kysser henne på kinden. ”Nu åker vi.”
    Det var inte särskilt långt för oss, till havet. Vi bor ju i Kalifornien. Men för de andra är det en bit att åka. James bor ju i Redleave, Elle går på Stanford (hon hade fått stipendiet såklart), Tony utbildar sig till psykolog (han kommer bli awsome på det) och Xander pluggar till lärare på ett college inte så långt bort.

   Trots att vi har minst bit att åka kommer vi dit sist. De andra fyra är redan där, James säger någonting som får de andra att skratta. Elle har på sig klackar, trots att vi står på stranden, och när hon ser mig suckar hon irriterat.

   ”Jag hatar Kalifornien.” säger hon. ”Det är så varmt.”

   ”Det kan bero på att du har på dig svart.” påpekar jag. ”Svart drar åt sig allt ljus, vet du? Du borde ha på dig vitt istället.”

   Elle boxar till mig på armen och jag skrattar. ”Va inte en sån besserwisser. Kom, hit ska vi.”

   Vi går längs stranden och jag låter bli att titta på havet, fast jag kan inte undvika den salta doften som letar sig in i min kropp. Men det går bra. Jag kan andas in den utan att få panik. Och efter lite viljestyrka kan jag också titta mot havet och se vad som väntar där.

   En båt.

   En motorbåt, enkeldäckad, kanske sju år gammal och en liten hytt. En kvinna står där inne i hytten, lutar sig mot ratten medan hon röker en cigg.

   Jag har tvärstannat och är stel i hela kroppen. Det blir svårt att andas igen och jag börjar känna mig vimmelkantig. Sofias tryck mot min hand håller mig upprätt.

   ”Du måste inte.” hör jag min syster säga. ”Bara om du är redo, så kan vi åka en sväng. En liten minisväng där vi håller oss på grunt vatten.”

   Vi står på mark som är högre än vattennivån. Båten står nedanför oss. Guppande. Livsfarlig. Varenda nerv i min kropp skriker åt mig att springa därifrån.

   Jag tar ett djupt andetag. Tittar på Sofias lugna ansikte, hennes lugna ögon.”Du gör som du vill.”

   Det är fem år sedan min pappa dog nu. Fem år. Saknaden efter honom lever kvar och kommer alltid att göra det. Men den våldsamma sorgen efter honom har försvunnit. Och det var dags att min rädsla gör det också.

   Med Sofias hand i min och omringad av mina vänner tar jag ett djupt andetag.

   Och stiger ombord. 

 

Så, kära läsare, det var slutet. Kommer att komma ett extra kapitel och lite BTS, men det är allt. Ingen ny berättelse kommer att komma, för nu måste jag verkligen koncentera mig på min bok. 

TACK, så jättemycket till alla som har läst den här novellen. Ni får gärna lämna en kommentar, nu på slutet, säga vad som var bäst och vad som kunde ha gjorts bättre. 


Kommentarer
Anna

Super duper bra! Vet vad jag ska säga. Du skriver helt otroligt! Fattar inte hur du kan skriva så här och komma på dessa berättelser/ helt grymma personerna i den. ;) Kommer inte på något dåligt, kommer bara på bra saker. Slutet på det hela var jätte bra. :) Hoppas jag får läsa din bok, någon dag. Den kommer äga och vara mega bra. :D

2013-11-23 @ 21:38:45

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort