Fingtic's

Jag och James var blyga med varandra i början. Det tog tre dagar innan vi kysstes igen. En vecka innan vi höll handen offentligt. Ytligare en vecka innan han kramade mig när vi träffades, och ytligare en innan vi kysstes snabbt när vi möttes.

   Ju mer jag var med honom, desstu mer förbluffad blev jag över att jag inte insett att det var såhär det var menat att vara hela tiden. James med sin tuppkam och jag med mina piercingar, det var egentligen uppenbart att vi passade tillsammans! Det sa Tony också.

   James var allt som Richard inte varit. Gullig, respektful, förstående. Först var han väldigt försiktig. Kysste mig försiktigt, kramade mig försiktigt. Och aldrig inför Miles.

   Men jag satte stopp för fånirierna. Jag ville inte ha små pussar, jag ville ha ordentliga kyssar som den första, och om han skulle hålla mig ville jag känna hans armar runt hela mig. Jag ville ha huvudet mot hans bröstkorg och höra hans hjärta slå.

   Det var underbart, de känslor som han gav mig genom att röra min hud. Det där pirrandet blev starkare och behagligare, och värmde hela min kropp. Fick mig att känna mig glad utan att något annat särskilt hade hänt. Och när vi kysstes… Jag hade trott att bara musik kunde få mig att stänga ute omvärlden på det sättet. James kunde få mig att glömma att det fanns en omvärld.

   När vi varit ihop i en månad tog han det som ursäkt för att få göra en graffitimålning på min vägg utan att jag behövde betala. Först sa jag nej, sedan kysste han mig, vilket trasslade ihop tankarna så att jag råkade säga ja.

   Nu satt jag på golvet i mitt rum och tittade på medan James började skissa på väggen. Vad det skulle bli skulle vara en överraskning. Han var klädd i linne och säckiga jeans, och han var så snygg att jag blev alldeles varm inombords. Jag kunde inte fatta att det gått en hel månad. Det kändes som att det var igår som vi erkänt vår kärlek för varandra.

   Jag älskade att se hur angagerad han blev i sitt arbete. Han verkade nästan glömma bort att jag satt där och beundrade varje rörelse han gjorde.

   Efter en halvtimme hade något svart och blått växt fram, och han tog paus. Vi satt på golvet mittemot varandra och åt mackor och drack te, pratade musik. När vi var klara log James mot mig, och jag var tvungen att böja mig fram och trycka mina läppar mot hans.

   Han besvarade kyssen och det rusade till av hetta genom kroppen. Jag satte mig i hans knä och knöt händerna bakom hans nacke, han lade armarna runt min midja. Kyssarna blev allt intensivare, jag trycke mig allt närmare honom och hela kroppen brann. En underbar känsla som jag inte fattat att jag kunnat leva så länge utan.

   Det som avbröt oss var ett slammer ute i köket. James tryckte mig försiktigt ifrån sig och kikade oroligt mot dörren. Miles var väl inte emot att vi var tillsammans, men när han såg oss två fick han ett konstigt uttryck i ansiktet och James verkade inte vilja göra det värre för honom.

    Men det var inte fel på något vis. De var fortfarande bästa vänner. Och faktiskt, så insåg jag att detta var första gången sedan pappa dog som allting verkligen var perfekt igen. Ekonomin gick bra, mamma var lycklig med sitt café, Miles hade fått sin drömtjej och jag hade fått James. Vi alla hade det bra nu.

    Det som James hade målat på min vägg var ett blått hjärta med piercingar, och vid sidan om hjärtat stod bandmedlemmarna i AcDc. Mitt favoritband, och jag hade inte ens berättat det för honom.