Elle: Kapitel 119- Varför i hela helvete?

 

 

Miles kom inrusade i huset, med tårarna strömmande nedför kinderna. Sedan stängde han in sig på sitt rum och sa ingenting till någon, hur mycket jag och James än försökte. Hans mobil låg på bordet och plingande varje sekund av sms. Min nyfikenhet och irritation över att min bror vägrade prata med mig fick mig att läsa dem. Utifrån dem fick jag ut att Miles gjort slut med Sofia. Vad fan?

   Under natten kunde jag inte sova, för Miles drömde hela natten och skrek sig hes. Jag försökte komma in till honom, men han hade låst dörren och vrålade åt mig att lämna honom ifred. Det hela slutade med att jag satt utanför hans dörr hela natten och försökte få honom att öppna.

   Nästa dag såg min bror helt död ut i ansiktet. Det var inte bara för att han varit sömnlös, utan också för att det där skenet i hans ögon försvunnit. Ersatts med smärta.

   Jag pratade med James och Tony, försökte förstå vad som kunde ha hänt. Hade Sofia sagt något, gjort något? Hade något annat kommit emellan? Var det Emmanuel igen eller var det hennes föräldrar? Varför hade Miles gjort slut?

  Inte ens Sofia förstod vad som hänt.

  Två dagar senare och efter otaliga försök att få tag på min bror, bad Sofia om att få prata med mig istället. Vi gick runt i stan och först sa hon ingenting. Hon bara stirrade framför sig, med samma tomma blick som Miles hade nu.

   ”Han sa att han hade insett att vi tillhörde olika klasser.” sa hon tillslut. ”Att vi var för olika för att vara tillsammans. Men jag tror inte på det.”

   ”Det borde du inte heller.” sa jag med eftertryck. ”Miles har aldrig varit så lycklig som när han varit med dig. Han skulle inte släppa dig om det ens gällde livet.”

   ”Så varför?” viskade hon och lade armarna runt sig själv. Det var varmt, men hon hade ändå en tjockare kofta på sig.

   ”Jag har ingen aning.” Jag suckade. ”Allt jag vet är att han är förkrossad nu. Men han vägrar prata om det. Han drömmer hela natten, men låter ingen komma in. Vi är tillbaka till ruta ett.”

   ”Drömmer han?” frågade Sofia oroligt och greppet om sig själv hårdnade. ”Mycket?”

   Jag tvekade, men var ärlig: ”Han skriker hela natten.”

   Hon bet sig i läppen och skakade på huvudet, lika plågad som om det varit hon själv som hade mardrömmar. ”Jag älskar honom. Det nog tid för mig att inse det, men nu så fyller det varenda bit av min själ. Och jag vet att han känner likadant för mig. Han ljög för mig när han sa att vi borde gå skilda vägar. Varför skulle han annars undvika min blick? Frågan är varför han ljög.”

   ”Det är nästan som om någon tvingade honom.” sa jag.

   Sofia tvärstannade med uppspärrade ögon. Jag förstod att hon insett något. ”Såklart.” 


Kommentarer
Anna

Super bra! :)

2013-11-12 @ 13:02:21

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort