Elle: Kapitel 49- Vad musik kan göra

 

Jag satt framför datorn och trummande med fingrarna mot bordet. På skärmen fanns ett tomt mejl, adresserat till Leah. Jag hade inte skrivit till henne sedan Richard dumpade mig. Jag hade inte kunnat berätta vad som hänt. Men nu hade jag bestämt mig för att det var dags att släppa ut det.

   Jag tog det hela från början och skrev kortfattat. I sista meningen skrev jag: Jag vet inte riktigt vad jag känner nu.

   Och det var helt sant. När jag tänkte på att alla i skolan var på min sida nu fylldes jag med värme, men när jag tänkte på Richard blev hela mitt innandöme som en smärtfylld knut.

   Det knackade på min dörr, en försiktig knackning som bara kunde tillhöra Tony. Jag ropade åt honom att komma in.

   Idag hade han på sig en vit skjorta och jeans. Jag kunde svära på att han hade gått hemifrån med väst och välkammat hår, men så fort han kom in till oss hade han hängt upp västen i hallen och rufsat till frisyren.  

   ”Jag har en överraskning till dig. ” sa han och dolde något bakom ryggen.

   ”Vad?”

   Han drog fram en cd. ”Jag har bränt en skiva till dig.”

   Jag log faktiskt. ”Vaddå för skiva?”

   Hans min blev med ens allvarlig. ”Jag kallar den Break Up songs.”

   Mitt leende försvann. ”Tony, jag vet inte…”

   ”Jag tycker faktiskt att du ska lyssna på den. Helt igenom. ” Han lade skivan framför mig. ”Snälla. Annars blir allt mitt jobb i onödan.”

   Jag suckade och trycke in skivan i datorn. Låtarna började spelas och jag ville helst bara hålla för öronen.

   Första låten var Kelly Clarksons: Behind these hazel eyes.

 

   Tårar steg i ögonen och jag undrade varför Tony plågade mig såhär.

   ”Vänta.” sa han mjukt. ”Lyssna vidare.”

   Nästa vad Pinks Who knew

 

   They knew better, still you said forever. And ever… Who knew…

  Jag snörvlade till. Jag hade trott att det skulle vara vi föralltid, men så hade det inte blivit. Grymma, jävla öde. ”Tony, varför…”

   Han hyschade mig. ”Lyssna vidare.”

   Nästa låt var Mean, med Taylor Swift.

 

   ”Swift, vad fan…”

   Han hyschade mig igen. Taylor sjöng just: Someday I be, living in a big old city. And all your ever gonna be is mean.

   Gråten försvann ur halsen.  Richard hade faktiskt varit jävligt elak mot mig. Han hade sålt mig, för fan. Den jävlen. Den jävla, jävla, jävla…

   Plötsligt kände jag något. Jag kände ilska. Killen som hade klängt över mig i flera veckor hade tagit första bästa tillfälle till att slänga mig i rännstenen. Vem gör så? Vem dumpar egentligen någon för pengar? Vad är det för en sjuk människa?

   Nästa låt var ännu en Taylor, Just another picture to burn.

 

 

Hon sjöng om allt hon störde sig på med sin förra kille, insåg jag plötsligt Richards fel. Han var faktiskt ganska korkad, så korkad att han inte visste att han var korkad. Och han var alltid ganska kylig mot Tony, som om det var något fel på honom för att han var bög. Och han värderade pengar lite för högt.

   Låt efter låt passerade, och märkligt nog ökade mig förakt mot Richard för varje sång. Sista låten var Smile, med Avril Lavinge. Suddely, it’s over me the reason why I smile…

 

   Plötsligt bröt sig ett leende fram på mina läppar. Jag böjde mig mot Tony och kramade honom. Se vad musik kan göra. 


Kommentarer
Anna

Super bra. :)

2013-03-27 @ 10:40:59

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort