Miles: Kapitel 66- Jag spenderar lördagskvällen

 

 

Jag kände mammas blick på mig, där jag stod framför spegeln på lördagkvällen och fixade till håret. Klockan var kvart i åtta, hon skulle komma när som helst nu.

   ”Den här tjejen måste vara ganska speciell för dig.” påpekade mamma. ”Med tanke på hur länge du stod och valde kläder, att du har städat helat huset, tillbringat en halvtimme framför spegeln och påmint mig miljoner gånger om att inte äta upp just de där kakorna.”

   ”Jag har inte stått en halvtimme framför spegeln, och det är bara Sofia, mamma. Vi är bara vänner.”

   Hon hummade. ”Jaja, ha så kul nu.” Hon tittade ut igenom fönsteret. ”Oj, nu kommer hon.”

   ”Va?!” Jag var inte klar än! Jag skulle ju poppa popcorn, och så skulle jag…

   ”Ta det lugnt, Miles.” skrattade mamma. ”Jag bara skojade. Och med tanke på paniken i din röst nyss tror jag inte riktigt att den här tjejen är så bara för dig.”

   Efter det slutade hon reta mig och höll sig i caféet, som i för sig var stängt men som aldrig kunde få nog med ompyssling. Under den kvart som jag hade kvar hann jag fixa popcornen, hälla upp cola i varsitt glas och ställa fram dem, tillsammans med kakfatet, på tv-bordet. Jag hann till och med sätta in filmen och välja språk.

   Dörren öppnades och Sofia kikade blygt in. ”Hejsan.” sa hon. ”Vilken fin lägenhet ni har. Men oj, har du redan gjort iordning allting?”

    ”Självklart, inte ska väl min flicka behöva anstränga sig?” Jag gjorde en inbjudande gest mot tv-soffan, och Sofia log mot mig och gick och satte sig. Hon stirrade storögt på alla frestelser.

   ”Jag kommer att rulla härifrån.” påpekade hon och inspekterade det proppfyllda kakfatet. Hon hade håret uppsatt i en hästsvans och en ledig kjol.

   ”Det hoppas jag, annars har jag misslyckats.”

   Så satte jag igång filmen, Den lilla sjöjungfrun. Inte precis vad jag hade velat välja, men Sofia insisterade på att den inte var lika fånig som den verkade. Men så fort den var igång började jag störa mig på Ariel. Hon kändes bortskämd på något vis, fast hennes vän krabban Sebastian var rätt kul. Och sångerna var väl rätt mysiga.

   När vi kommit till en scen där Ariel låg och grät och helt enkelt surade på hela världen vände jag blicken till Sofia. Hennes ögon glittrade i skenet från tv:en och en slinga hade lossnat från hästsvansen. Innan jag hann tänka mig för sträckte jag fram handen och strök den bakom örat på henne. Den pirrade där vår hud möttes.

   Sofia vände bort blicken från skärmen och såg förvånat på mig. ”En slinga hade lossnat.” sa jag som förklaring. ”Jag är perfektsionist.”

   Hon log lite osäkert. Hon visste att det inte var därför jag rört henne. Hon såg nog, hon hade nog förstått. Det är bra, sa jag till mig själv. Om hon visste att vad jag kände skulle hon kanske våga öppna sig för vad hon kände. För någonting kände hon för mig, det visste jag. Jag är inte blind. 

LargeLarge

 

 

 


Kommentarer
Anna

Super bra. :)

2013-06-11 @ 06:43:22

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort