Miles: Kapitel 82- Flashback från samhällstjänsten

 

 

Jag fick jobbet på färgfabriken, och började en lördag ca. en vecka efter andelingen till att jag tvingades jobba där.

   En tjock gubbe med stor mustasch välkomnade mig med en grymtning, och visade mig sedan till en liten… typ lastbil? Hur som helst, den var inuti fabriken, liten och orange, och bredvid den fanns en säck och den sån där sopplockare.

   ”Ditt jobb…” sa gubben, ”…är att med de här två…” han visade säck och plockare, ”…plocka upp de flaskor och annat material som har ramlat av bandet ner på golvet. Fattar du?”

   Jag nickade. Fabriken var stor, högljudd och bestod av olika avdelningar. Det som förenade alla avdelningar var det långa rullbandet, som transportade färgflaskorna. Först sattes de ihop, sedan rullade de vidare och fylldes med färg, gas, vad fan vet jag. Sedan lock, etikett, ni fattar.

   ”När påsen är full lägger du den i flaket.” han pekade övertydligt mot lastbilen. ”Sedan kör du lastbilen till garaget, genom den dörren. Du kan väl köra?”

  ”Jodå.” nickade jag.

   ”Bra.” Han kastade grejerna på mig. Inte till mig, på mig. ”Börja. Du har en timmes rast klockan 12, och en fem minuters rast klockan tre.”

   Jag satte in hörlurarna och började plocka. Detta påminde mig mycket om när jag haft samhällstjänst, men då hade jag kunnat prata med James. Här jobbade han nämligen i garaget, så därför kunde vi inte umgås här.

   Jag behöver väl knappast säga att det var ganska långtråkigt. Jag kunde knappt höra musiken p.g.a allt oljud, och folk knuffade mig ständigt när de trängde sig förbi. Det började åter koka inom mig av ilska mot Emmanuel, eftersom att det var hans fel att jag tvingades göra det här.

   Slutligen var det dags att köra bort lastbilen, och när jag kom in i garaget stötte jag lyckligtvis på James.

   ”Hallå där.” log han mot mig. Här inne var det mycket tystare. ”Stanna här, så hjälper jag dig att lasta ur.”

   Vi pratade medan vi kastade säckar i en stor sopcontainer. ”Så det är såhär du får tag på brukarna?” sa jag. ”Du jobbar med att kasta bort dem?”

   ”Jepp.” svarade han. ”Någon samlar upp allt, kör hit, och jag hjälper till att lasta av och köra bort containern. När jag får chansen öppnar jag soppåsen och tar ut de brukar som går att använda.”

   Vi var tysta en liten stund. Dunsarna från säckarna som landade i den stora metallburken ekade i betongbyggnaden.

   ”Hur länge blir du kvar här?” frågade James.

   ”Två månader.” svarade jag. 


Kommentarer
Anna

Super bra! :)

2013-09-20 @ 07:43:48

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort