Miles: Kapitel 113- Vi är ett högljutt gäng i en bil

 

 

Nästa vecka satt vi alla i bilen, jag körde, Sofia satt bredvid mig och syrran delade baksätet med James. Vi var på väg till en konsert, och efter den skulle vi spendera natten på ett hotell.

   Jag och Sofia hade varit tillsammans i två veckor nu. Ingenting hade lugnat ner sig i byn. Jag fick fortfarande hatiska blickar från människor, och jag brydde mig fortfarande lika lite.

   Det hade varit tänkt att Tony skulle med, och att han skulle dela rum med James och Elle. Men han hade blivit sjuk, så min syster och bästa vän fick dela rum själva. De verkade tycka att det var lite obekvämt, men det skulle bli bra. Jag ville dela rum själv med Sofia. Inte för att jag planerade att ligga med henne eller nåt. Jag visste att hon inte var redo för det än. Men att ligga sked med henne var trevligt nog.

   Jag höjde musiken när My Doorbell, en låt av The White Stripes dök upp, och Elle och James började genast sjunga med. Jag stämde in och Sofia skrattade åt oss. Vi sjöng högre och högre tills vi skrek ut orden. Sofia kunde inte texten, men försökte vifta med armarna så gott det gick och vara någorlunda delaktig.

   Sången dog sedan bort och i baksätet petade Elle på James, och tittade sedan oskyldigt ut genom fönstret. James petade henne tillbaka, sedan petade Elle lite hårdare, och så fortsatte de. Snart kittlade James min syster så att hon skrek mellan skrattattackerna.

   ”James, låt henne va.” bad Sofia leende.

   ”Nej, fortsätt!” invände jag. ”Heja James!”

   Snart skrattade vi alla så att jag knappt kunde koncentrera mig på vägen. James släppte min syster tillslut, båda leende. Jag kunde inte låta bli att lägga märke till rodnaden i deras ansikten och glimten i deras ögon. Tanken om att de skulle ha någonting på gång for igenom mitt huvud, men jag sköt snabbt bort den. Såklart inte. Det skulle bli jätteknäppt. Min bästa vän, med min syster? Knappast.

   Men de verkade trivas med varandra. Och faktum är att de ofta sneglade på varandra, skrattade alltid åt varandras skämt även om de inte var bra, reagerade på den andres namn…

    Sofia märkte att jag blivit allvarlig och tog min hand mellan sina egna. Jag inbillade mig. Förstås.

   Bandet var hur som helst helt awsome. Inte Dropkick Murphys kvalité, annars hade inte biljetterna varit så billiga, men helt klart värt sin slant. Och Sofia verkade tycka om det mer än vad jag hade väntat mig. Visst var det uppenbart att hon var lite obekvämt, där hon stod i sin klänning bland andras nitar, men hon sprang inte ut skrikande.

   När konseren var slut var vi också det, och det knappt att vi lyckades släpa oss till hotellet innan vi somnade på våra sängar. 

 


Kommentarer
Anna

Super bra! :)

2013-11-04 @ 15:01:30

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort