Fingtic's

Jag satt framför datorn och var inne på en hemsida där man kan se alla punkband som håller konserer i USA. Det var ett som hette Big Red Machine skulle spela bara någon mil bort. Tänk om vi kunde dra ihop ett gäng och åka dit, sedan sova över på ett hotell?

    Dörren till lägenheten öppnades. ”Miles?” ropade jag prövande.

   ”Nej, det är James.”

   Han letade väl också efter min bror. ”James, kom hit!”

   När han kommit in i mitt rum pekade jag på min dataskärm och han läste det som stod där. Jag berättade om min plan.

   ”Skulle inte det vara grymt, om vi åkte dit, såg dem och sedan fick njuta av en hotellfrukost?”

   ”Jo.” sa han uppspelt.

   ”Vi drar med Miles, Tony, och Sofia! Hon ser inte ut som punk-typen, men hon kan uppskatta det i alla fall.”

   ”Ja.” sa James, med ett konstigt tonfall som om han egentligen inte tyckte att det var bra idé. Jag ignorerade det.

   ”Kolla, här är lite fakta om dem.” sa jag och klickade upp en ruta. James lutade sig närmare för att läsa. Det rusade till i kroppen av hans närhet. Faktum är, att den känslan hade jag börjat få av honom allt oftare på sista tiden. Jag försökte låta bli att tänka på det, men känslan kom alltid tillbaka.

   ”Det låter lovande.” sa James. ”Finns det något klipp med dem?”

   Vi hittade ett, lyssnade på det, och bestämde att vi skulle se det bandet om vi så måste kidnappa de andra. James hade satt sig på min säng och jag snurrade runt konstorstolen så att jag satt vänd mot honom, och svingade upp benen på sängen. Jag fick ett sms från Miles om att han skulle bli sen hem, vilket jag meddelade vidare till James.

   Det blev en liten pinsam tystnad medan jag lade märke till att han sprejat in lite blått i sin tuppkam idag. Det var väldigt fint. Han hade fått det att se ut som att det blåa tonade ut i det svarta, som att de två färgerna smälte ihop. Jag kom på mig själv med att undra hur det skulle kännas att röra vid det där håret.

   ”Om du fortfarande vill ha den där graffitimålingen, är jag fortfarande villig.” sa James.

  Jag log mot honom. ”Du är för snäll.”

   ”Betyder det ja?”

   ”Det betyder att jag inte kan säga ja förrän jag kan betala dig.”

   ”Du behöver inte betala mig! Ni gav mig redan nog för det där trädet. Kan jag inte få göra dig en tjänst? Det finns inget annat jag kan ge dig.”

   Jag kände på armbandet, tänkte att han hade fel. ”Du har redan gett mig din vänskap, James. Mer kräver jag inte.”

   ”Vänskap, ja.” sa han och hade det där märkliga, ogillande tonfallet igen. ”Mm.”