Fingtic's

Jag hade lyckats få tag i ett par billiga biljetter till ett rockband som hette Black Tigers, och hade bjudit med mig Tony dit. Han hade aldrig varig på en spelning förr, så han var ganska övertaggad och kollade runt på wikipedia och läste allt han kunde hitta om bandet. Dessutom envisades han med att berätta faktan för mig, trots att jag klargjort att jag inte var intresserad.

   ”Visste du att de inte skriver sina låtar själva?” sa han.

   ”Nej.” Jag stod framför garderoben och funderade på vilken outfit jag skulle ha.  Det var inga sittplatser, så inte allt för galna skor.

   ”Det är tydligen någon Tyler Cower som gjort det. Bäst jag läser lite om honom också.” Jag himlade med ögonen medan Tony läste vidare. ”Han är tjugofem år, gud vad ung, och förlovad med en blond danslärare. Här är en bild på de två, hon var inte ful kan jag säga... Bor i Kalifornien. Det står inte så mycket mer… Jo, vänta, hans pappa är i fängelse. Undrar varför.”

   ”Han kanske är där ikväll, du kan du fråga.”

   ”Men ursh vad oartigt!” utbrast Tony, som tagit min kommentar på allvar. ”Men jag ska memorera hans ansikte, ifall jag skulle se honom. Det skulle väl vara kul?”

Jag tyckte att det var helt värdelöst av honom att memorera snubbens feja, men när vi väl var där, i en proppfylld klubb ett par mil utanför byn, så ropade Tony till och pekade mot baren.

   Det var rätt mörkt i lokalen, bandet hade inte börjat spelat än och överallt hördes förväntansfullt surr. Jag tittade åt det håll min vän pekade och fick syn på en kille över tjugo, som satt och pratade med en blond, lockig tjej.

   Han hade brunt hår som var välkammat åt sidan, en liten stubb på hakan, ett smalt ansikte och en sned näsa. Han var prydligt klädd i skjorta och svart kavaj, men lyckades ändå se ledig ut.

   Tjejens hår räckte en bit över axlarna, hon hade rött läppstift och var klädd i jeans och ett svart linne. De båda såg ut som om de varit på sådana här spelningar tusentals gånger förr.

   ”Det där är Tyler och Alex.” viskade Tony med stora ögon.

   De pratade leende med varandra och höll varandra i handen, på fingrarna glänste förlovningsringar. Jag tyckte om sättet som de höll varandra i handen på. Som om den enes hand hörde hemma i den andres. Nästan som om de hade växt ihop. Jag önskade att jag någon dag kunde få uppleva samma känsla med någon.

   ”Vi går och snackar med dem.” sa jag, och innan Tony hunnit protestera hade jag släpat fram honom till dem.

   ”Hej.” hälsade jag. ”Jag heter Elle, och det här är min vän Tony. Han är ett fan av er musik.” Kanske inte ett fan, men fascinerad i alla fall.

   Tyler nickade vänligt mot oss. ”Trevligt att träffas.” Nu när vi var närmare märkte jag att han hade konstiga märken på det lilla man såg av hans armar. Det liknade små, runda brännmärken av något slag.

   ”Hej.” sa Tony blygt. ”Alltså… jag har några frågor, om det är okej.”

   ”Kör på.”

   ”Hur är det egentligen att vara låtskrivare? Ungefär hur ofta jobbar du, alltså hur ofta skriver du låtar? Och om det inte är oartigt av mig att fråga, hur mycket tjänar du? Och hur får du inspirationen, har du någon form av favoritgener? Vill du förmedla någonting med dina texter?”

   Jag såg att mannen gjorde sitt bästa för att hänga med i frågorna, men det var svårt. Jag själv tappade fort bort mig, och därför var jag rätt imponerad när han lyckades svara på dem.

   ”Jag tycker det är kul att vara låtskrivare, uppenbarligen. Jag har hållit på med det väldigt länge och det känns helt jävla otroligt att jag kan leva på det, det är ju inte många som kan leva på det de har som hobby liksom. Jag skriver ungefär…”

   Och så fortskred det, Tony pepprade med frågor och den unga mannen besvarade dem så gott han kunde. Han var en bra skrivare men inte en sådan duktig talare, fast det märkte inte Tony av. Hans ansikte sken medan Tylers för det mesta var helt lugnt, inte det minsta stressad av frågorna. Jag har aldrig sett någon med sådant pokerface.

   Tillslut började förbandet att spela, så vi tackade för konversationen och lämnade dem åt varandra.  Hans tjej, Alex, sa något som fick honom att skratta. De var så gulliga ihop att jag hade lust att ta ett kort. 

Detta var väl kul för er som läste Sun Beach, huh?