Fingtic's

 Credit till Linnéa som kom på titlen till kapitlet.

Musiken dundrande ut från min cd-spelare. Det var en mixad skiva, massor av gamla och nya godingar. Jag och Richard låg på golvet och skulle plugga, eftersom ett matteprov hade börjat nalkas.

   Någonting var fel. Igår hade allting varit som vanligt, vi hade hånglats och snackat och allt det vanliga. Men idag hade han:

1. Inte kommenterat min korta kjol, som jag ändå tagit på för hans skull.

2. Inte protesterat när jag påstod att Sex Pistols är det bästa punkbandet i världen.

3. Knappt tittat på mig.

Jag förstod inte om det var någonting jag hade sagt, eller gjort. Han hade bara varit helt okontaktbar hela dagen. Och han var ändå inte sjuk eller något, han hade varit helt som vanligt mot sina kompisar. Men inte med sin flickvän.

   Tillslut kunde jag inte hålla mig längre. ”Är allt okej?”

   Han hummade, stirrandes mot matteboken. Han hade inte gjort ett enda tal. ”Hurså?”

   ”Nä, jag bara undrade…” Jag bet mig i underläppen. ”Är det säkert?”
   ”Ja.” Nu lät han irriterad. ”Det är inget.”

”Inget?”

   ”Inget.” upprepade jag. ”Men han ljög, helt klart. Snälla, berätta vad som är på G.”

   Jag och Tony satt på kvällen i det stängda caféet, kalasande på kolakakor och annat som inte sålts under dagen. Jag tittade bönfallande på min vän, som lade pannan i veck.

   ”Det är någonting han döljer.” sa Tony långsamt. ”Någonting han skäms över.”

   Jag spärrade upp ögonen. ”Är han otrogen?”

   ”Neju.” skyndade killen att säga. ”Nej, nej. Han kanske har…” Han gjorde en funderande gest. ”…fuskat i ett prov och har dåligt samvete, för han vet hur hårt du håller på att man ska få sina betyg ärligt?”

   ”Kanske det.” Jag kände mig genast lugnad. ”Såklart. Och jag som tjatade på att vi skulle plugga idag, jag måste bara ha gjort det värre!” Jag lade mig suckande över bordet. ”Jag är en usel flickvän till en underbar pojkvän.”  

   ”Du är inte usel.” protesterade Tony lugnt.

   Jag proppade i mig ännu en kaka, funderande. Jag mådde verkligen dåligt över att Richard mådde dåligt. Sådana känslor hade jag bara för dem som stod mig närmast, sådana som jag verkligen brydde mig om.

   Jag tyckte verkligen om Richard. Jag kunde inte föreställa mig att vara tillsammans med någon annan.

   ”Jag tror att han är den rätte.” sa jag lågt.

   Tony avbröt sig mitt i en tugga. ”Oj. Det var som fan.”

   Det fick mig att skratta. Det var så ovanligt för honom att svära.