Fingtic's

Jag satt och halvsov i ett hörn på rasten till ett par tjejers pratande röster. Jag lyssnade först bara haft om haft på vad de sa, tills jag hörde de nämna en viss Richard i de lägre klasserna.

   ”Hans flickvän hade tydligen varit otrogen mot henne, med typ fyra olika killar.” sa den ena.

   ”Fy fan.” mumlade den andra. ”Vilken bitch alltså.”

   Jag satte till mig och lutade mig mot tjejerna. ”Vilken flickvän?”

   De verkade lite skärrade över att jag pratade till dem, som om jag kommit på dem med något hyss, men sedan slappande de av och delade med sig av skvallret.

   ”Det är en kille som var ihop med den här nya tjejen, hon som är emo, och han fick nyss reda på att hon varit otrogen mot honom typ jättelänge.”

   ”Va?” Jag måste ha missuppfattat det hela. ”Skulle Elle ha varit otrogen?”

   ”Just det, det var Elle hon hette!” utropade en av tjejerna. ”Hennes kille berättade det idag för sina kompisar.”

   ”Elle är min syster.” sa jag, och tjejerna kröp genast ihop. ”Och hon är världens med trogna människa och skulle aldrig göra någonting ont mot sin pojkvän, som tydligen inte känner likadant. Se till att skvallra om det.”

   Jag lämnade dem med deras skärrade blickar och satte fart mot Elles korridor. Herregud. Jag visste att Richard var ett kryp, jag visste det! Medan jag gick blev stegen allt mer aggressiva. Han hade säkert planerat ut den här lögnen länge, gruvat på hur han kan platta till Elle på bästa sätt! Jag ägnade inte en tanke på varför han gjort det, grejen var att han gjort det och när jag gick tag på honom… ja då.

   Jag lyckades få ut ur någon att Elle hade gått hem (denne kallade henne för horan men tog genast tillbaka det när han fick se min min) och jag tog därför bilen och körde hemåt. Det dröjde bara några minuter innan jag fick syn på henne och Tony som gick längs vägen.

   Jag stannade bredvid dem och de hoppade in utan ett ord. Jag granskade Elle i backspegeln. Tomheten i hennes ögon skrämde slag på mig.

   Jag kunde inte hitta något att fylla tystnaden med, musiken på radion var dålig och det fanns säkert en miljon saker att säga men inget som jag kunde komma på.

   När vi kom hem ledde Tony upp henne till lägenheten, genom det proppfulla caféet med stirrande ögon. Jag sa till mamma att vi hade reflektionseftermiddag, högt nog för att kunderna skulle höra det, men sedan ledde jag henne upp och berättade sanningen.

   ”Va?” utbrast hon. ”Är det sant?”

   ”Hela skolan pratar om det.” bekräftade jag.

   Hon såg fullkomlig chockad ut, vilket bara var väntat.  ”Varför skulle han sprida ett sådant rykte?”

   Jag ryckte på axlarna. ”De kanske hade bråkat om något.”

   Hon tog en djup suck. ”Stackars lilla Elle.” Hennes blick blev hård. ”Ifall den lilla jäveln kommer in här så kastar du ut honom på direkten. Tillsammans med alla hans högljudda vänner.”

   ”Uppfattat.” Det var en order jag kunde ta.

   Hon började tugga på sin underläpp, som hon brukade göra när hon blev frustrerad. Eller förbannad. ”Det här var oväntat.”

   ”Ja.” Jag hade aldrig tyckt om Richard, men att han skulle göra något sånt här?

   Mamma suckade djupt. ”Kan du köpa någon choklad på affären?”

   ”Visst.”

   Men först åkte jag till skolan och försökte banka in i alla att Richard ljög. Men bara Sofia lyssnade på killen som stal en bil.