Fingtic's

Jag har aldrig haft större problem med att somna på främmande ställen, så det var inget större problem här heller. Sängen var faktiskt ganska bekväm och jag hade sovit som en stock om inte Miles skrik hade väckt mig mitt i natten. Hans mardrömmar hade inte försvunnit. Förut brukade jag och mamma väcka honom, men han hade bara blivit arg. Så nu låter vi honom vara och låtsats att vi inte vet någonting om hans inre demoner.

   Mamma var, som hon sagt, inte där på morgonen och det nya huset kändes otroligt tyst. Jag saknade surret från bilar, det gjorde nästan ont i öronen av tomheten. Men jag gjorde mitt bästa för att svälja det hela och se positivt. Jag var faktiskt lite taggad inför min första dag. Helt nya människor, nya vänner (förhoppningsvis). Jag måste bara markera direkt vem jag är, så att de inte blir några överraskningar sedan. Därför tänkte jag ta på mig någonting lite extremt.

   Först drog jag på mina spetstajts, sedan ett svart överdel och en svart/rödrutig kjol. Det hela pyntades med armband och mina underbara boots. Min mage putade ut och hängde lite över kjollinningen. Jag väger sextiotre kilo, nio kilo mer än min vän Leah. Och det är ingenting jag tillåter mig själv att skämmas över. Det är sjukt, att en tjej som idag har en lite rundare mage ska betraktas som tjock. Att man då ska gömma sig i stora kläder som inte visar ens kropp till man bantat, för man ska skämmas för att man är lite småmullig. Vem är det egentligen som bestämt det? Vem var det som satte skönhet, framför hur man vill vara?

   Jag tänker inte låta den, vem det nu var, komma åt mig. Jag tycker om fettig mat, godis, snacks och framför allt så älskar jag kakor som mamma bakar. Varför ska jag skämmas över det? Nej, jag var stolt över min mage. Jag är stolt över att jag skiter i alla regler.

Jag var nästan förvånad över att se att Miles var vaken, påklädd och redo att åka iväg. Han vände nycklarna i handen och skramlade med dem i bordet. Jag sa ingenting, han reste sig bara upp när jag gick förbi och så gick vi ner och ut. Det var lite småkallt och mina skor var som ett par skridskor. Det första jag gjorde var att sätta på värmen i bilen.

   Miles backade ut och började sedan köra, lite väl fort. Han hade inte med sig kartan, men vi kom ändå fram utan att ta fel någon gång. Väl framme vid den dystra, lilla tegelbyggnaden, med en parkering full av människor och fordon, stannade han utan att parkera. Sedan väntade han på att jag skulle gå ut.

   ”Du ska inte gå till skolan?” Mitt tonfall blev hårdare än planerat.

   Hans svar blev att han sträckte sig över mig och öppnade min dörr. Jag suckade djupt, ända från maggropen. Jag reste mig, men stängde inte.

   ”Vet du vad…” började jag sedan, med ilska och irritation kokande inom mig. ”Du förstör inte bara för dig själv genom det här. Du förstör hela familjen.”

    ”Vi är ingen hel familj.” svarade han mörkt, utan att se på mig.

   Jag smällde argt igen dörren och stegrade sedan därifrån, lite vinglande med mina skor. Jag hörde honom vrålstarta bilen och köra iväg med tjutande däck. Jag tog ett djupt andetag och försökte lugna mig själv. Första dagen. Gör ett intryck.

   Det verkade jag göra också. Alla tittade på mig, med förvånade blickar och huvudet på sned. Jag var den enda som var klädd i svart och nitar. Alla andra hade korta kjolar, jeans, tryckta tröjor, spetströjor, ylletröjor, allt sånt där som är modernt. Jag var som ett svart får i en vit flock.

   Skolan inuti var lika lite imponerande som utanpå. Lågt i tak, klotterfira väggar, bruna skåp, några strömmande elever. Jag letade reda på dörren som hade rätt skylt utanpå och såg att de flesta eleverna redan satt där. Läraren, en mörk man i trettioårsåldern, kom och ut hälsade på mig. Även han tyckte att jag såg lite konstig ut, trots att han gjorde sitt bästa för att dölja det. Han gav mig lite information, sedan gick vi in i klassrummet tillsammans och han presenterade mig. Jag log mot mina klasskompisars ansikten, som bara stirrade tillbaka. Sedan kunde jag sätta mig. Det fanns tre lediga platser, en bredvid en tjej i kort kjol, en bredvid en kille som verkade sova och en bredvid Anthony. Det var inte direkt svårt att välja.

   Men när jag satte mig bredvid min granne spärrade han chockat upp ögonen. Jag hade säkert tagit hans bästa vän plats eller något. Jag tänkte just be om ursäkt och byta, när lektionen började och det fanns ingen tid.