Fingtic's

Så fort skoldagen var slut, jag hade skjutsat hem Elle och fått mina piller, drog jag iväg till grannbyn. Jag hittade gänget i samma tunnel som vi hade hängt i igår.

   ”Var har du varit hela dagen?” hälsade Jeff, ledaren.

   Att säga att jag varit i skolan var bara för lamt. ”Ärsh, jag är ju här nu.”

   Han nickade. ”Har du nå´ öl?”

   ”Ser det ut som det?” svarade jag och höll ut mina tomma händer.

   ”Verkar som att vi får fara till Deshonlake.” sa Jeff vänd mot de andra. De nickade och började gå, jag kämpade för att hänga med.

   ”Vad är Deshonlake?” frågade jag till deras ryggar.

   ”En sjö.” svarade Jeff.

   ”Ja, jag lyckades lista ut den delen.” sa jag irriterad. ”Vad mer exakt är det?”

   Efter några minuter svarade tillslut Derek, den blonda killen: ”Det är en sjö bredvid en lokal som man kan hyra om man ska ha fest. Folk brukar lägga ölen i påsar i vattnet för att den ska hålla sig kall. Skitenkelt att sno.”

   Aha. Jag var inte särskilt emot att stjäla saker, så jag var på. Jag och det gamla gänget hemma i Olympia brukade göra inbrott i småbutiker lite då och då. Vi var ju alla fattigare än de som hade butikerna, så jag hade inte direkt något dåligt samvete över det.

    Vi gick till sjön, som var liten och mörk i kvällen. Det hördes dunkade musik från en av ladorna, sådär teckoaktigt. Ursh. Jag verkligen avskyr sådan musik. Det är inte ens någon form av musik, det är bara några meningar som man upprepar flera gånger och lägger till lite dunk-dunk i bakgrunden. Den har ingen handling ens.

   Killarna styrde stegen mot en brygga, och precis som de lovat låg det tre påsar där. Det var nästan för enkelt. Sedan gick vi därifrån, skrattande av triumfen. När vi kom tillbaka till tunneln delade vi upp ölen mellan oss och började dricka. Peter, en annan kille i gänget, hade ett paket cigg som skickades runt. Huvudet blev dimmigare och dimmigare, och med en bekväm suck lät jag mig själv sjunka ännu djupare.

Jag gick till skolan även nästa dag, Elle körde nämligen samma taktik som igår. Jag kunde inte undgå att lägga märke till att de tjejer som hade flockats runt mig igår var extra tillfixade idag. Mer smink, dyra kläder, ännu perfektare hår. Om de bara visste hur det äcklade mig.

   Men jag försökte vara trevlig som förr, men veta aldrig när man kan behöva sånna här kontakter, och jag gav dem komplimanger om deras plastiska utseenden. Det är galet hur de blev till sig. T.ex en blond tjej som frågade vad jag tyckte om hennes hår och jag svarade att det var fint, vet ni vad hon gjorde resten av dagen? Jo, svängde med håret allt vad hon kunde så att det nästan var upp i näsan på mig.  Och en annan som frågade om jag tyckte att blåa ögon var snyggt (vad ska man annars svara, när hon stirrar på dig med blåa ögon?) blinkade mot mig så frenetiskt att jag nästan trodde att hon hade ticks.

   På lunchrasten stod jag inte ut i den trånga byggnaden längre, och jag gick ut för att röka. Så fort jag tagit på mig jackan var alla små sminkdockor runt mig.

   ”Vars ska du?” frågade de.

   ”Jag ska bara ta mig en cigg.” svarade jag och stängde mitt skåp.

   De gjorde stora ögon när jag sa det. I deras värld var rökning något förbjudet, någonting som innebar dödsstraff.

   ”Vad coolt.” sa en tjej, jag tror hon hette Sanna. ”Kan jag följa med?”

   ”Röker du?” frågade jag förvånat.

   ”Nej, men jag är villig att prova.” Hon log med vita, sönderborstade tänder.

   ”Ledsen tjejen.” sa jag. ”Rökning dödar, så om du inte redan är fast föreslår jag att du försöker att inte bli det.”

   Jag gick ifrån dem, lycklig över att äntligen få vara ifred.