Fingtic's

Jag tänkte egentligen inte gå på tisdag för jag hade ingen baksmälla, men så kom jag på att jag hade engelska idag. Jag skulle vilja prata med Sofia igen, om Lejonkungen. Så därför körde jag ändå till skolan och parkerade där. Elle såg förvånad ut men kommenterade det inte.

   Jag halvsov genom de andra lektionerna och när jag kom in på engelskan spanade jag direkt efter Sofia. Hon satt med prydligt uppsatt hår och en lika ovanlig men ändå fin klänning som de andra gångerna jag sett henne. Hon verkade faktiskt glad att se mig, för hon log. Kul.

   Vi tog ett grupprum och Sofia antecknade det vi svarade på frågorna. Men ganska snart svävade vi iväg från Vad tror ni filmen vill säga och diskuterade istället hur Scar fick sitt ärr.

   ”Jag tror han slogs med hyenor.” sa Sofia samtidigt som hon trummade med pennan mot bordet. Ett lugnt, avslappnande ljud.

   ”Jag tror att det hände som i Lejonkungen 2, att hans mamma gav honom det.” sa jag. ”De kanske ville att han skulle få ärret så samma sätt som Scar.”

    ”Kanske det.” Hon trummade långsammare medan hon funderade. ”Men vad hände med hans mamma sen?”

   ”Hon kanske dog.” Jag ryckte på axlarna.

   ”Av vad?”

   ”Hyenor.” föreslog jag.

   Sofia skrattade till, hon förstod att jag hade ekat henne medvetet. Det var inte som de andra tjejernas skratt, där de skrattade bara för att försöka smörja in sig. Det här var äkta, hon tyckte faktiskt jag var rolig.

   Vi fortsatte att prata och ju längre lektionen gick, desto mer började vi skämta med varandra. Man kan inte tro det när man först ser henne, men Sofia hade verkligen bra humor. Någon gång sa hon något som fick mig att gapskratta, och hon stämde in lika livligt.

   ”Jag kan inte fatta att jag skrattar åt mitt eget skämt.” fnittrade hon. ”Så självupptaget det måste verka.”

   ”Ärsh, jag skrattar åt mina egna skämt hela tiden. Vad är det för fel med det?” frågade jag.

   Hon log och gjorde ett försök att få oss att återvända till uppgiften men det funkade inte så bra. Istället började Sofia ge mig en lista med andra Disneyfilmer som jag också borde se.

   ”Skattkammarplaneten måste du se.” van det första. ”Om du tycker om astronomi, vilket du verkade göra.”

   ”Jag älskar astronomi.” sa jag, trygg i vetenskapen att hon inte skulle skratta åt det som de flesta andra skulle ha gjort.

   ”Gör du?” Sofias ögon blev ännu större än vad de var i vanliga fall och verkade riktigt glittra av förtjusting. ”Det gör jag också!”

   ”Verkligen?” Jag höjde tveksamt ett ögonbryn. ”Vars står Orions bälte på vintern?”

   ”Enkelt, söder.” svarade hon direkt. Jag fortsatte att ställa lite testfrågor och ökade svårighetsgrader steg för steg, tills jag var övertygad om att hon var lika nördig inom det området som jag.

   ”Vilket sammanträffande.” log Sofia. ”Disney och astronomi. Det är sällan man hittar en sådan person. Och just dig, det hade jag aldrig väntat.”

   Lite fördommar igen. ”Vad är det med mig?”

   ”Ja, du vet.” Hennes kinder hade plötsligt blivit lite röda. ”En cool, stöddig, stilig kille som är lite rebellaktig.”

   ”Vaddå stöddig…” Jag kom av mig när jag insåg vad hon hade sagt. ”Vänta här nu. Sa du stilig?”

   Just då öppnades dörren av den där Emmanuel. Han gav mig en mördande blick, som om det var förbjudet att ens titta på hans flickvän.

   ”Lektionen slutade för fem minuter sen.” sa han med en dov röst.

   ”Ojdå.” Sofia samlade snabbt ihop sina saker. ”Ses sen, Miles.”

   ”Vi gör väl det.”