Miles: Kapitel 75- Jag skådar något utan smärta

 

 

”Du vet väl att du kan berätta allt för mig, Miles?”

   ”Och du för mig, Sofia.”

   Det var sen kväll och vi var i det stora trädet. Vi hade lyckats lägga oss ner på grenarna så att de bildade en mjuk bädd, med ansiktena mot den mörkblåa himlen och bara någon decimeter ifrån varandra. Sofia hade det varmt i sin tjocka yllekappa, men jag huttrade lätt i läderjackan. Men jag stod gärna ut med kylan om det innebar att jag fick vara med Sofia.

   ”Berätta en hemlighet för mig.” bad Sofia. ”Något du inte berättat någon förr.”

   Jag visste att hon inte syftade på den hemligheten, och därför kände jag mig trygg i situationen. ”Du först.”

   ”Okej.” Hon trummade med fingret medan hon tänkte. ”Jag tyckte inte om Emmanuel när jag var liten.”

   ”Va?” skrattade jag, väldigt road av tanken. 

   ”Jag avskydde honom!” utbrast hon, nu även hon skrattande. ”Han var dryg, och lät mig aldrig avsluta mina meningar. Men han tog till sig kring 10 års åldern, och blev trevlig.”

   ”Det var väl då han upptäckte hur vacker du är.” slank ur mig.

   ”Sluta!” skrattade Sofia generad. ”Det är din tur nu.”

   ”Hm.” Jag stirrade upp i den blåa skyn, som sakta blev svart. ”Jag har varit ihop med tre tjejer men jag har aldrig varit kär i nån av dem.”

   Jag ville inte se Sofias reaktion när hon hörde det. Men hennes röst lät bara stilla när hon frågade: ”Varför var du i sådana fall tillsammans med dem?”

   ”Äh, du vet.” Jag ryckte på axlarna så gott det gick när jag låg ner. ”Hånglet typ.”

   ”Åh.” Hon lät besvärad. ”Var de kära i dig då?” Nu lät hon ogillande. Tyckte inte om tanken på att jag hade utnyttjat dem.

   ”Nej. De tyckte jag var snygg och att jag var frikostlig nog med cigg.”

   ”Hm.” När jag hördes hennes förakt över mitt beteende skämdes jag, samtidigt som jag inte velat hemlighetshålla det.

   ”Jag är stolt över att du inte är sån längre.” sa hon sedan, nu med sin mjuka, fina röst igen.

   Jag hasade mig upp på armbågarna så att hela trädet knakade, så att jag kunde se ner på hennes ansikte. ”Tack.”

   Då insåg jag hur nära jag var henne. Våra ansikten var bara ett par decimeter ifrån varandra.

   Jag fick en stark lust att kyssa henne, så stark att jag nästan inte kunde kontrollera mig. Hennes närhet, hennes glittrade ögon och spända min, nästan som om hon väntade sig att jag skulle trycka mina läppar mot hennes, var nästan för mycket.

   Men vår första kyss skulle inte komma än. Jag skulle kyssa henne en dag, det jag hade sagt till mig själv. Men inte idag, inte nu. Jag hade en känsla av att hon bara skulle bli arg, så jag lät bli. La mig ner igen och stirrade upp i himlen, försökte ignorerade min bultande puls.

   Sofia harkade sig. ”Kolla, den första stjärnan. Önska dig någonting.”

   Jag fick syn på den och slogs av hur vacker den var. Den där ensamma stjärnan, högt uppe i skyn. Så lysande mot den svarta bakgrunden. Jag har inte tittat på stjärnorna på två år, för det får mig alltid att minnas och det gör så ont.

  Men Sofias närhet botade den smärtan. Hon tog bort den helt, och tillät mig istället att njuta av stjärnas skönhet.

   ”Jag tror inte på sånt.” sa jag efter en stund, till Sofias uttalande.

   ”Du tycker om disney men tror inte på att önska till en stjärna? Skandalöst, Miles.” sa hon skämtsamt. ”Jag tänker önska i alla fall.”

   Så blundade hon i några sekunder och jag vred på huvudet för att titta på henne. Jag undrade allt vad hon önskade sig.

 


Kommentarer
Anna

Super bra! :)

2013-09-02 @ 19:14:41

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort