Miles: Kapitel 112- Min

 

Jag svävade bland molnen. Sofia var min flickvän nu. Min flickvän. Och jag ville aldrig lämna hennes sida.

    Jag hade fortfarande svårt att tro att det var sant. Gång på gång måste jag säga till henne att jag älskade henne, så att jag kunde höra att hon älskade mig tillbaka. Gång på gång måste jag kyssa henne för att få gensvar genom hennes läppar.

   Så fort vi kunde spenderade vi tid tillsammans. Efter skolan följde hon med mig hem, pluggade i caféet medan jag jobbade. Sedan så såg vi film på kvällen tills vi somnade i soffan, i varandras armar. Sofia var nästan aldrig hemma längre. Hennes föräldrar var rasande på henne.

   ”De skriker på mig jämnt.” sa hon. ”Hotar med att ta bort min collegefond, bränna alla mina kläder, jag vet inte vad mer. Jag bryr mig inte. Jag har egna pengar, eftersom mina bidrag aldrig har tagits ut utan satts på mitt personliga konto, och de kan bränna alla kläder de vill. Jag har aldrig varit så lycklig som när jag är med dig. Jag tänker aldrig ge bort det.”

   ”Jag är ledsen över att de reagerar såhär.” sa jag. Jag visste att det plågade henne.

   ”Jag med.” Tårar kom upp i hennes ögon, men hon kämpade ner dem. ”Jag önskar bara att de kan inse en dag att…” Hon suckade bara.

   Jag ville muntra upp henne, fara med henne någonstans som ett par. Så efter att vi varit ihop en vecka (bästa veckan i mitt liv!) tog jag med henne till en picknick i grannstadens park.

   Det var egentligen lite för tidigt för att ha picknick, marken var lite för blöt.  Men vi brydde oss inte. Vi satt under en stor ek och kände oss helt isolerade från omvärlden.

   Jag hade gjort mackor och bakat en kladdkaka till efterätt. Vi vräkte i oss maten och sedan lade jag mig ner på filten. Sofia lade sitt huvud mot min bröstkorg och jag slöt henne i mina armar. Det pirrade i min kropp och jag njöt av känslan. Känslan av trygghet som hon gav mig.

   ”Jag skulle kunna somna, här och nu.” mumlade jag.

   ”Bästa jag väcker dig, då.” sa Sofia, och lyfte sitt ansikte mot mitt.

   Jag hade vant mig vid hennes kyssar, vid hur hennes läppar kändes, men aldrig skulle jag vänja mig vid den hetta som de sände genom mig. Varje gång fick de alla tankar att fly ut ur huvudet och lämnade kvar begäret efter henne.

    Jag tryckte henne mjukt närmare mig och strök undan hennes hår. Hon tog mitt huvud mellan sina händer, smekte min kind och min hals, fick huden att brinna lätt. Jag strök med fingrarna längs med hennes rygg och armar.

   Jag ville aldrig att kyssen skulle ta slut, men vi måste ju dra oss ifrån varandra tillslut. När vi gjorde det var hennes ögon bara någon decimeter ifrån mina. De var mjukare än någonsin och jag skulle aldrig tröttna på att se in i dem.

   Hon var så vacker.

  

 

Kommentarer
Anna

Super bra! :)

2013-11-02 @ 13:51:35

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort