Miles: Kapitel 78- Halt kille avböjer ett erbjudande
”Du måste låta oss betala häften av skadeståndet.” insisterade James.
”Nej.” svarade jag envist. Det var eftermiddag, dagen efter det stora dramat. Det var en lördag, så ingen skola. Ingen Sofia än.
”Men det var ju jag som glömde min väska i skolan- annars hade du aldrig behövt ta dig igenom den där dörren från första början.”
”Nej, James.” upprepade jag bestämt. ”Det var Emmanuel-jävelns fel.”
Vi satt tysta efter det. Det var morgon, solen letade sig fortarande upp, och vi satt ovanpå tunneln till det fattiga området. Snön glittrade nedanför oss och det var kallt i luften, men det skulle bli varmt när solen väl var uppe. Jag hade tagit med mig cola till oss båda, som nästan var uppdrucken nu.
”Hur är det med såren?”
Det sved fortfarande som fan, och verkade bara ha blivit värre under natten. Jag kunde inte gå ordentligt med mitt skadade ben, men vägrade hoppa fram på kryckor. Istället fick jag långsamt halta mig fram, vilket egentligen var lika förnedrande.
”Det är lugnt. Hoppas bara det inte blir ett ärr i facet, det har jag ingen lust med.”
James skrattade lågt åt min sista mening och tog en till klunk av sin cola.
Egentligen var det här ganska soft. Bara sitta och hänga, helt tyst omkring och titta på den fascinerande soluppgången.
”Hur är det med dig då? Och lungorna?” frågade jag.
”Lugnt.” ekade han mig. ”Det gick över när jag fick min drog.”
Min cola var slut och det pirrade i fingrarna efter en cigg. Men även om jag haft en på mig skulle jag aldrig röka i närheten av James efter igår. Faktum är att jag sällan rökte nuförtiden.
”Finns det något jobb över på fabriken?” frågade jag. ”Bara tillfälligt?”
”En tjej har faktiskt nyss fått mammaledigt.” Han sneglade på mig. ”Hurså?”
”Jag tänker inte låta morsan betala skadestånden heller.”
”Du tjänar inte ihop 1000 på en dag, vet du.” sa James.
”Nej, men om hon betalar den nu kan jag betala tillbaka henne bitvis.” förklarade jag min tanke.
”Jag kan fixa ansökningspapperen. Men eftersom du fortfarande går i skolan kommer de kolla upp dina betyg.”
Jag grimaserade. ”Lägg in ett gott ord för mig, i alla fall. Kanske hjälper. Kommer de titta på polisregistret också? I så fall är jag körd.”
James skrattade igen. ”Är den lång?”
”Du vill inte veta.” sa jag och instämde i skrattet. ”Caféet öppnar snart, hjälper du mig upp?”
sv: hihihi
Super bra! :)
Tack så mycket! Fin blogg :)
