Miles: Kapitel 72- Julshopping Del 1

Dubbelkapitel!

Julen hade kommit till Red Leave, och det märktes med råge. Gick man på gatan fanns det inte ett håll man kunde titta, där det inte fanns julpynt. Glitter, lampor, kulor, det bara lyste av staden. Jag tyckte det var ganska irriterande, men Sofia strålade av lycka.

   ”Jag älskar julen.” sa hon på måndagmorgon, som även råkade vara första december. ”Alla är så glada och det är så fint överallt.”

   Jag bara fnös, men log åt hennes uppspelthet. Jag undrar speedad hon var på julafton.

   ”Vill du julshoppa med mig?” frågade hon plötsligt.

   ”Va?” fick jag bara ur mig till svar, trots att jag klart och tydligt hört vad hon sagt. Shoppa? Kanske inte så taggad. Med Sofia? Väldigt taggad.

   ”Jag kan inte shoppa med Emmanuel, jag ska ju köpa till honom. Och alla mina tjejkompisar tigger pengar av mig när vi går på stan, det är ganska irriterande.”

   Jag log brett mot henne. ”Om du insisterar så.”

 

Dagen efter stod jag med bilen utanför Ringroads hus, för att skjutsa in oss till stan. Jag fick ont i ögonen av att titta på deras hus, så mycket ljus och glitter fanns där. Man kunde knappt se själva huset längre.

   Dörren öppnades och ut kom Sofia, införd i en röd kappa och en lång, brun halsduk. Hennes lockar fladdrade i luften när hon rusade till mig och satte sig i bilen.

   ”Varför är det tvunget att vara så kallt, just den dagen då vi ska gå?” frågade hon mig och jag svarade med en axelryckning.

   ”Vet du.” sa jag medan vi körde ut ur byn. ”Jag är förvånad över att dina föräldrar släppte iväg dig med mig. Hatar inte de mig?”

   Sofia stirrade plötsligt ut ur rutan. ”De ehm… Vet inte om det.”

    Jag suckade inombords. ”Du borde lära dig att stå emot dem, Sofia.”

   Hon svarade inte och nästa gång vi pratade, hade vi bytt ämne.

 

”Okej.” sa Sofia när vi parkerat och kommit fram till affärerna. ”Jag har en lista här på alla jag ska köpa till, så att jag kan bocka av eftersom.” Hon drog fram en lapp som var längre än vad den borde ha varit.

   ”Vilka ska du köpa till egentligen?” Jag böjde mig närmare henne för att läsa på lappen, och närheten fick förstås mitt hjärta att bulta lite hårdare.

   ”Familjen, och Emmanuel. Och sedan mitt tjejgäng, de blir ytterst förargade om jag inte köper till dem. Också bad mamma mig att köpa till hennes kompisar också.”

   ”Kan hon inte be tjänarna att göra det?”

   ”Tjänarna ska städa huset, inte springa äreneden.” svarade Sofia.

   Jag såg förvånat på henne. ”Har ni faktiskt tjänare? Jag skojade bara.”

   Hon rodnade. ”Vårt hus är faktiskt väldigt stort, och pappa jobbar hela tiden. Det hade blivit väldigt jobbigt för mamma att ta hand om det själv, och hon jobbar dessutom så mycket med välgörenhet att hon inte har tid och…”

   ”Lugn, lugn.” skrattade jag och lade händerna på hennes axlar. ”Du behöver inte förklara. Jag hade säkert skaffat mig tjänare själv, om jag haft råd.”

    ”Nej, det hade du inte. Du hade säkert använt pengarna till att… bygga barnhem eller nåt.”

   Jag skrattade åt henne men inombords tänkte jag att hon nästan hade rätt. Jag hade hjälp de som tvingas hyra sina hus av Mr Baun, så att de inte skulle behöva vara rädda för att bli utkastade.

   ”Okej, vars är första stoppet?” frågade jag och såg mig lite vilset omkring. Jag hade aldrig varit här förr.

   ”Den gallerian.” svarade hon. Skylten till den var vit och texten var i små lysande lampor. Den såg väldigt exklusiv och dyr ut, och då kom jag ihåg att jag och Sofia inte skulle handla på samma affärer. Vi tillhörde ju, trots allt, olika klasser.

   Första affären vi gick in på där var en prylbutik. Golvet var vitt och så välskurat att man kunde spegla sig i den. De som jobbade där var äldre kvinnor i höga klackar och tajta klänningar, och riktigt fejka leenden. De såg nedlåtande på mig, precis som alla andra i affären. I min slitna läderjacka och säckiga jeans var det tydligt att jag inte hörde hemma där.

   Med Sofia hjälpte de gladeligen, så att hon hittade en liten uppsättning av sju porslinshundar. 

   ”Det här är perfekt!” utbrast hon. ”Mamma har precis sju väninnor hon ville att jag skulle köpa till. Nu kan ingen bli avundsjuk på den andra. Kan jag få dem inslagna, var för sig?”

   Efter den butiken styrde vi mot en smyckesaffären. Men den var Sofia missnöjd med, så vi gick vidare till en klädaffär. Sedan en sminkaffär, där det blev några presenter till Sofias vänner, sedan till en till smyckesaffär.

   ”Den här skulle mamma tycka om.” sa Sofia och pekade på ett i guld, med någon konstig skurvgrej på. ”Ska jag ta den?”

   ”Kör på det.” sa jag, utan att tänka något vidare på det.

   ”Då gör jag det.” Hon vinkade åt sig en som jobbade där, för smycket var inlåst bakom glas. ”Ska du inte se dig omkring om du hittar något till din mamma, medan jag betalar den här?”

   Jag började titta mig omkring, men insåg snabbt att det inte var någon idé när det billigaste smycket kostade ca. 500 dollar.

   ”Hittade du ingen?” frågade Sofia förvånat när jag kom tomhänt till henne, som stod vid kassan.

   ”Jag har inte riktigt råd att handla här.” svarade jag.

   Sofia såg först förvånad ut, sedan skamsen. ”Oj… Just det. Förlåt Miles.”

   Hon hade samma mängd ånger i ansiktet som om hon nyss sagt något hemskt till mig. Jag log åt hennes godhet.

   ”Det gör inget. Verkligen.”

   ”Nu går vi till gallerian som ligger lite längre ner.” sa Sofia när vi kommit ut ur butiken. ”De har jättebra grejer.”

   Men när jag kom dit förstod jag att det inte var den egentliga andeldningen. Gallerian därnere hade nämligen mycket billigare varor. Men det hade Sofia varit för finkänslig för att säga.

   Fotos de la biografía


Kommentarer
Anna

Super bra! :)

2013-08-26 @ 20:17:05

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort