Elle: Kapitel 21- Richard igen

När jag kom hem på kvällen ringde jag genast Leah, som skrek rakt ut när hon hörde att en kille hade bjudit ut mig.

   ”Herregud, Elle! Det här är så kul, berätta allt. NU!” ropade hon i luren.

   ”Okej, okej.” Jag skrattade åt henne. ”Bion var riktigt mysig, även om det var lite obehagliga saker som hände på duken. Efter filmen skjutsade han hem mig och vi pratade så mycket att vi ibland sa saker i munnen på varandra. Han var rolig och bjöd mycket på sig själv.”

   ”Hur ser han ut då?” Jag kunde höra hur hårt Leah kramade telefonen.

   ”Lång, smal. Lite lockigt, blont hår och blåa ögon.” Jag log. ”Mycket, mycket snygg.”

   ”Åh herregud.” sa Leah. ”Den där byn var tydligen bra för dig.”

   ”Kanske det. Fortfarande ganska liten och patetisk, men jag gillar invånarna. Eller vissa av dem, i alla fall.”

 

Nästa dag (Miles gick till skolan utan att jag utpressade honom, mysko) berättade jag allt för Tony, även om han inte hade frågat något.

   ”Tror du han bjuder ut mig igen?” frågade jag spänt.

   Han tyckte på axlarna.

   ”Men kom igen.” insisterade jag. ”Du kan ju lista ut vad folk tänker göra innan de gör det.”

   ”Kan jag?” Han såg förvånad ut.

   ”Ja, det kan du. Det är typ som en superkraft du har. Så snälla, använd din superkraft för mig! Snälla snälla snälla…” Jag gjorde ledsen-hund-min.

   ”Okej.” Tony började titta bort mot bordet där Richard satt. Han studerade honom en stund med sin superanalyserande blick innan han återvände till mig.

   ”Han tittar bort mot dig lite då och då, halvt leende.” informerade han. ”Han kommer att fråga ut dig igen snart. Troligtvis i slutet av dagen.”

   ”Yes!” Jag gjorde ett segertecken.

 

I slutet av dagen kom han, precis som Tony lovat, fram till mig. Jag visste vad han ville.

   ”Hej. Jag hade kul igår.” hälsade han.

  ”Jag med. Du blev inte rädd då?”

   ”Du var ju där.” Han log och jag kunde inte låta bli att le tillbaka, samtidigt som mina kinder blev röda.

   ”Vad gör du nu efter skolan?” frågade han.

   Pulsen gick i hundra knyck, han bjöd ut mig igen! ”Ingenting.”

   ”Har du lust att ta en fika någonstans?” Han lutade huvudet mot skåpen och väntade på svar. Jag nådde upp till axlarna och fick titta uppåt för att kunna se på honom. Gud, han var så snygg. Jag blev helt salig.

   ”Om du vill.”

   ”Jag vill inget hellre.” Han log igen. Vilken normal tjej kan stå emot?

   Jag skickade ett sms till mamma och Miles, den första för att hon inte skulle oroa sig och den andra för att han inte skulle vänta på mig. För jag skulle på date!

 

Vi fick fara ganska långt för att komma till ett cafe, i alla fall till nästa by (stad). Caféet var litet och gammalt, men rent och mysigt. Vi beställde varsitt kaffe och kaka, och satt sedan och pratade. Han visade sig vara riktigt inne i Metallica, vilket jag uppskattade mycket. Han hade en bra musiksmak alltså. Han berättade också att han bodde i ett hus ganska långt ifrån mitt och att han hade en storebror, som hade flyttat ut. Han skämtade mycket och verkade inte ta livet så allvarligt. Han var lite mer go with the flow, vilket var helt okej för mig. En skön livsstil tycker jag. 


Kommentarer
Mahtab

Jätte bra kapitel! :)

2012-11-14 @ 21:16:51
Hemsida/blogg: http://matiib.blogg.se/
Anonym

Super bra!! :)

2012-11-16 @ 08:31:09

Design av ANNA'S FOTO

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort