Fingtic's

På måndag eftermiddag satt jag och Tony och hängde i korridoren. Lindsay hade gått förbi några gånger och mot min vilja hade magen knutit sig varje gång. Jag försökte bara låta bli att tänka på henne och på så sätt lura mig själv att inte vara rädd. 

   Richard stod en bit bort och kikade bort mot oss lite då och då. Han stod med händerna i fickorna och verkade inte kunna stå still.

   ”Han tänker bjuda ut dig.” påpekade Tony utan att titta upp från datorn.

   ”Ah, du tror ju det.” svarade jag ironiskt.

   Just som jag sagt det lämnade Richard sitt hörn och gick fram till vårt bort. Han log, stort och vitt. Det var knappt så att man märkte hur han vred händerna.

   ”Tja.” hälsade han med en nick. ”Alltså, vi skulle dra på bio ett gäng ikväll. Men nu har mina två polarna blivit sjuka eller nåt och vi har redan köpt biljetterna. Jag tänkte att ni kanske ville hänga med istället?”

   Tony gav mig en menande blick innan han vände sig mot Richard igen. ”Tyvärr är jag upptagen ikväll. Men Elle kanske kan hänga med?”
   Va? ”Ehm, visst.” hasplade jag ur mig i all förvirring.

   ”Schyst.” sa Richard och log ännu större. Hans händer var stilla nu.  ”Vill du jag ska komma och hämta dig, Elle?”

   ”Gärna. Jag bor vid det nya caféet, där det förut var en prydnadsbutik.” sa jag, fortfarande inte helt hundra på vad det var som pågick.

   ”Då kommer jag sju.” Han visade tänderna ännu mer och gick sedan.

   ”Okej, vad hände just?” frågade jag när han var utom hörhåll.

   Tony flinade åt mig. ”Du blev just utbjuden. Och ifall du undrar, så sa du ja.”

”Du har ingen aning om vad som hände med mig idag.” sa jag till mamma, när jag kom hem.

   ”Var det de där elaka tjejerna igen?” undrade hon oroligt, där hon stod och bakade något.

   ”Nej, det var en kille. En kille bjöd ut mig.”

   Jag väntade på reaktionen och den blev ett höjt ögonbryn och förvånade ögon. ”Vem då?”

   ”Han heter Richard.” Jag berättade lika grann om honom. ”Han kommer klockan sju.”

   ”Men vad spännande.” Mamma torkade av sig på sitt förkläde och skrattade kort. ”Där ser du! Den här flytten var inte så dum ändå.”

   Kanske inte.

   Jag gick upp på mitt rum och bestämde mig för vilka kläder jag skulle ha redan nu, så att jag slapp bli stressad. Svart högklackat, nitjackan, svart klänning… Vilken film skulle jag ens se? Shit, jag började bli nervös. Lugn nu. Du har sett Leah göra det här flera, flera gånger. Man är avslappand och helt enkelt pratar. Lugn och cool.

   Precis klockan sju stannade en volvo utanför vårt hus och tutade.

   ”Han kommer inte in och hämtar dig.” påpekade mamma med en förolämpad min.

   ”Vi känner inte varandra så bra, han kanske är lite blyg.” sa jag och sa hejdå. Hjärtat dunkade hårt när jag gick ut och satte mig i bilen.

   ”Hej.” hälsade jag.

   ”Hej.” Han var snyggt klädd i en sliten läderjacka och en vit t-shirt under. ”Är du klar?”

   ”Hundra procent.” Jag log mot honom och han log tillbaka. Sedan körde han iväg.

    Redleaves bio var liten, smutsig och äcklig och de visade bara två filmer samtidigt. Den ena var en romantisk komedi och den andra var en thiller.

   ”Vilken vill du se?” frågade Richard, där vi stod framför de två olika planscherna.

   Jag log. ”Jag trodde du redan hade biljetter.”

   Han blev tyst för en liten stund och hans kinder blev röda. ”Okej, jag antar att jag är avslöjad. Jag ville bara ha en ursäkt till att bjuda ut dig.”

   Jag log större, var inte ett dugg nervös längre. ”Det funkade bra. Vad sägs som thillern?”

Elles klänning

Elles skor