Fingtic's

Detta var dagen. Idag skulle mamma öppna sitt café. Utanför väntade en hel folkmassa på att dörren skulle öppnas och mamma for runt som ett psykfall och fixade de sista förberedelserna. Miles satt i ett hörn, i tryckt i en vit skjorta och svarta jeans av mamma. Han såg ut att sova. Inte konstigt. Jag hörde honom skrika hela natten, jag som trott att mardrömmarna hade slutat.

   Själv stod jag bakom kassan, jag skulle nämligen vara kassör idag. Mer folk än vad vi räknad med hade kommit, så mamma behövde extra hjälp. Helst ville hon att jag skulle vara helt ”normal” men jag visste att Richard skulle komma idag, så därför hade jag ändå sminkat till mig. Jag var extra nöjd med vingarna runt ögonen och mina röda läppar. Annars hade jag en blå blus, svarta lädershorts och ett par fantastiska klackiskor. De var blåa, med rosor och öppen tå. Underbara, ah.

   ”Okej.” sa mamma och slutade vrida på kakburkarna så att de flyttade sig en millimeter. ”Öppna.”

   Innan hon hann ändra sig gick jag fram till dörren och öppnade den för alla förväntansfulla människor utanför.

   ”Välkommen in!” ropade jag.

   Sedan fick jag skynda mig till disken igen för att låta de första kunderna betala. Alla trängdes och vissa tog ett bord, andra såg imponerat på kakorna och slickade sig om munnen. De första tog ett par brownies och chockaldkakor. Mamma tog omsorgsfullt upp sedeln och stoppade den i en enskild låda. Jag visste att hon tänkte rama in den senare, som ett minne från den första slanten hon tjänade.

   Efter en dryg halvtimme hade alla köpt sina sötsaker, och det var så fullproppad att vissa fick stå och andra satt utanför på parkeringen. Jag hade reserverat ett bord till Tony och hans föräldrar, samt ett till Richard och hans vänner så att de skulle slippa stå.

   Mamma strålade och började gå runt och fråga vad de tyckte, och jag följde hennes exempel. Först gick jag fram till min pojkvän (vad jag älskar att kalla honom det!) och satte mig i hans knä.

    ”Är det gott?” frågade jag.

   ”Så jävulskt.” svarade Andrew, en av vännerna.

   ”Så jävla snygg du är idag.” sa Richard till mig, något som självklart fick mig att rodna.

   ”Du ser inte så dum ut själv.” svarade jag.

   Han var klädd i en vit t-shirt som tydligt visade alla hans muskler, och på det ett par jeans med hål för knäna.

   Richard började dra med handen över mitt knä under bordet, något som fick hela kroppen att spraka. Jag kastade en blick mot mamma men hon tittade inte. Jag visste att jag och Richard aldrig skulle gå så långt som hon var rädd för, men smek kanske inte var helt okej i hennes ögon heller.

   För varje gång som vi umgicks blev jag och Richard alltmer närgångna mot varandra, varje gång testades nya gränser och man gick ett steg längre PS (tungkyssar är riktigt härliga) DS. Det var underbart att vara med honom.

   Miles gick inte precis runt och småpratade. Han hade försvunnit medan jag stått i kassan, jag vet inte var. Men mamma verkade inte sorgsen för den.

   ”Han går ju i skolan nu.” hade hon sagt tidigare. ”Och det är jag väldigt glad över.”

   Men oavsett om Miles satt och rökte i caféet hade nog inget kunnat göra henne nedstämd just nu. Hon verkade leva sitt livs bästa ögonblick. 

Elles klackiskor